Den femte vid bordet

Styrelsemötet börjar klockan nio. Prognosen i underlaget är tre månader gammal och redan stora delar inaktuellt. Alla runt bordet vet det.

Ni beslutar ändå.

Det är inte ovanligt. I Boards Planning Intelligence Report, en enkät med 300 finanschefer, it-chefer och operativa chefer som publicerades i september, säger 83 procent att deras styrelse har fattat ett strategiskt beslut på en prognos de visste var inaktuell. Fyra av tio fick betydande konsekvenser.

Men det är inte den intressanta siffran.

61 procent säger att ChatGPT, Claude, Gemini eller Copilot hör till de externa källor som påverkar deras strategiska beslut mest. Fler än de som nämner branschkollegor, konsulter eller Gartner.

Var tredje följer AI:ns rekommendation även när den går emot det egna omdömet. Bland finanscheferna är det nästan hälften. Bara 39 procent har en formell process för hur sådana beslut ska styras.

Det som är intressant för mig är att AI är en gissningsmaskin och troligen har rätt när den har tillgång till rätt data. Få har skapat sig kunskap hur man ser till att den håller sig till fakta. Själva featuren är att vara övertygande och gissa bra. Men det är fortfarande en gissningsmaskin.

Så ser rummet ut. Gamla siffror på bordet, en amerikansk modell där ingen har bestämt vem som bär ansvaret när den har fel. För mig är det enkelt. Den person som tar med sig AI:s slutsatser till rummet, äger också både det som är rätt och fel.

Modellen sitter inte i styrelsen. Den har inget ansvar. Den har bara inflytande. Enligt mig, för stort just nu.

Du som leder ett bolag behöver inte sluta använda AI. Du behöver bestämma var den får tycka till och var den inte får det. Och du behöver veta på vems servrar era strategiska frågor hamnar.

Klockan nio sitter fem personer vid bordet. En av dem är inte invald.